en dag på rönnen

slottet. här äter vi våra måltider och här har de anhörigveckor. då bjuds anhöriga in så att de får en förståelse hur sjukdomen fungerar. det kallas att man är kemiskt beroende.
här bor jag. just nu iaf. hit flyttar man som nykomling eftersom det har personal 24/7. här äter vi frukost, har våra rum, dusch, tv-rum, tvättstuga mm.
jag bor uppe till höger och har utsikt över fängelseantalten som ligger bredvid. det är låga hus i mexitegel med staket runtomkring men vi ser de intagna och de ser oss. vi får dock inte prata med varandra.

tänkte jag skulle berätta om en dag här på rönnen.

07:00 – uppstigning. då går husansvarige runt och knackar på allas dörrar och väcker oss.
07.15 – 08.45 – frukost och städning
08.45 – 09.00 – morgonmöte. vi sitter i ring på stolar, läser dagens text, reflekterar över den. sen pratar vi om positiva och negativa känslor som stannat kvar sen gårdagen. efter det går vi genom dagens mål. alla säger vad de har för mål under dagen. det kan vara att var tacksam, ha sinnesro, skriva dagbok, gå på möten, ringa samtal etc. morgonmötet varar i en kvart.
09.15 – 09.45 – föreläsning/mindfullness/film. mån, ons, fre har vi oftast föreläsning. vi varierar mellan fem olika teman. det kan vara relationer, värderingar, beroende etc. på tisdagar och torsdagar har vi 30 min mindfullness. mycket skönt.
10.00 -11.30 – grupp. vi delas oftast upp i två grupper. i grupperna brukar vi ha redovisningar, pratar om hur veckan har varit, hur vi mår eller gör uppgifter som vi sedan reflekterar över. om någon redovisar så brukar de andra spegla, dvs reflektera över vad redovisaren sagt och kommer med sina egna tankar kring det. nyttigt.
11.30 – lunch i slottet
12.30 – 13.30 – grupp. vi fortsätter förmiddagens arbete
14.00 – gym/shopping. två gånger i veckan åker vi till city gross i höör och handlar. det brukar vara allt från glass, schampo, krukväxter, cigaretter, läsk osv. om vi vill får vi träna gratis på 24/7.
16.30 – middag i slottet
18-ish – möte i malmö/lund/eslöv/höör/landskrona/helsingborg. på måndag, onsdag, fredag och söndag åker de som vill på möten. vi åker runt på olika för att man ska ha en chans att hitta en grupp som passar en, dvs en hemmagrupp. alla möten har samma grund men de är relativt olika.
19.30 – kvällsmöte. när det inte är möte eller om man inte följer med så är det kvällsmöte där vi går genom dagen och hur vi har hanterat dagens mål, om vi haft drogsug (vi har en bred blandning av beroende här, allt från alkohol till heroin och fentanyl) och så avslutar vi med sinnesrobönen.
20.00 – medicin – de flesta tar sin nattmedicin vid åtta. jag har en medicin vid åtta men nattmedicinen tar jag inte förrän vid niotiden. det är lite tidigt att lägga sig nio tycker jag. om jag somnar vid tio halv elva så sover jag oftast ganska bra och vaknar innan väckning.
22.00 – tyst i huset.
23.00 – alla ska vara på sina rum. dock behöver man inte sova.

på helgerna är schemat lite annorlunda. jag kör en sådan också

09.00 – väckning
09.15 – frukost
10.15 – morgonmöte. se ovan
12.30 – 13.30 lunch i slottet.
13.30 – ? – utflykt. här gör vi lite olika saker och det bestämmer vi gemensamt på onsdagarna då vi har helgplanneringsmöte. vi har en budget på 100 kr var att göra något för så på lördagar det brukar bli bio, event, laserdome, bad etc. på söndagarna åker vi iväg på loppis, shopping, bad eller liknande.
16.30 – middag i slottet.
19.30 – kvällsmöte. se ovan.
20.00 – medicin
23.00 – tyst i huset
00.00 – alla klienter ska vara på sina rum.

sen börjar det om. på lediga stunder sitter vi oftast och snackar, är på våra rum, gör uppgifter, tittar på tv/dator. på söndagar får vi ta emot besök och på helgerna får man åka på permission om man har skött sig. faktiskt även om man inte sköter sig.

i början bor vi i korsvirkeshuset, det kallas primären. där är det personal hela dygnet. när man börjar bli mer självgående flyttar man ner till ett annat hus med tre vingar. där finns ingen personal, ingen väckning och det är större ytor. beroende på hur många nya det är på väg in flyttar de ner folk dit. kan tänka mig att intaget ökar efter semestern och att det snart kommer lite nya klienter. då misstänker jag att jag kommer att flytta. de tittar mycket på om man sköter sig och är självgående. gör sina uppgifter, deltar på grupper och föreläsningar. vilket jag givetvis gör. annars hade det inte varit lönt att vara här.

i början får man inte dagpermission, man måste ha varit här ett par veckor så att de kan se hur stabil man är. sen börjar man få åka hem över dagen, sen utökas det till att ha nattpermission, dvs lördag till söndag. sista steget är att åka hem fredag till söndag. det gör man oftast varje helg den sista tiden här. så att man vänjer sig vid livet utanför. jag är ju inte där än men om jag ska vara här i tre månader har jag just nu 10 helger kvar så jag behöver börja ta permis from nästa vecka känner jag.

men idag är det söndag och vi ska strax ha morgonmöte och i eftermiddag ska vi åka till dollar store. jag ska läsa ut en bok och skriva klart min livshistoria som jag ska redovisa nästa vecka. jag ska även göra en uppgift som kom med boken jag läser. så det blir en bra dag känner jag. solen skiner och jag vaknade innan kl 7.

hej på en sväng så länge.

när luften darrar

.
Look around wonder why
We can live a life that’s never satisfied
Lonely hearts troubled minds
Looking for a way that we can never find
Many roads are ahead of us
With choices to be made
But life’s just one of the
Games we play
There is no special way
Make the best of what’s given you
Everything will come in time
Why deny yourself
Don’t just let life pass you by
Like winter in July

Winter in July – Sarah Brightman



det är en lång dag. kanske för att den tog sin början redan klockan halv fem i morse då kroppen inte tyckte att den behövde mer sömn. fair enough. men med luft tjock som filmjölk, värme som i en bastu och ingen svalka någonstans blir vi som trötta små humlor och getingar. slöa, slöa, slöa.

jag har hunnit vara med på ytterligare två NA-möten och dessa två var mycket bättre än det första jag besökte. kanske uppfattade jag mötet i lund som lite akademiskt? mer hjärna än hjärta? de två jag var på i helgen var bara hjärta, hjärta och mer hjärta. det hjälper förstås att jag är orimligt nyfiken på människor. här pratar människor helt filtrerat rakt ut och det ger en äkthet jag inte mött på många andra ställen. det blir väl kanske så när man är naken inför sitt missbruk. har man kapitulerat inför det så finns det inte så mycket mer att skämmas för. det gör det, men många handlingar är sprugna under missbruket.

jag är själv mil från att dela något på de här mötena. det är något med erfarenheten som jag inte kan sätta fingret på. det är lite som att de som varit med länge och delar har läst ett mötesprotokoll som jag ännu inte fått ta del av. och varje möte innebär ett nytt format. kan tillägga att inget möte har varit på samma ort, därav olika formalia. det kommer ta ett tag för mig att förstå hur det hela fungerar.

efter första mötet var jag ytterst tveksam till att fortsätta men eftersom det inte finns så mycket att göra på kvällarna så kan jag lika gärna åka med på möten då och då. och det är jag iofs glad för. det är inspirerande att höra om andras erfarenheter och insikter.

i morse for jag iväg till vårdcentralen i eslöv för provtagning. efter att jag började med antabus har jag gått på provtagningar en gång i veckan och mina levervärden har varit bra (antabus kan, precis som alkohol, ge leverskador). men dagen innan jag åkte hit hade de skjutit i höjden och ingen visste riktigt varför. min läkare bestämde att antabusen genast skulle sättas ut och att nya prover skulle tas. samtidigt har jag ju börjat hamstra vatten som en jävla kamel och fröken google började givetvis söka på vad det kunde beror på och orsakerna kan vara leverrelaterade. om levern slutar fungera som den ska så är det en av ”effekterna”. men nya prover är tagna och jag hoppas ju att det inte är något fel. men när jag hittar information som påvisar att det faktiskt kan vara dödligt att äta antabus så blir jag ju lite skraj.

Om ni vill läsa det jag hittade så finns det HÄR

nu är det strax kvällsmöte. då summerar vi dagen och reflekterar hur vi har arbetat med våra mål. sen är det medicindags, kvällsmat och godnatt. det är tidiga kvällar här men det är skönt.

tänker på er och saknar er. ❤

söndag

I believe forgiveness is the key to your unhappiness
I believe that wedded bliss negates the need to be undressed
I believe that God does not endorse TV evangelists
I believe in love surviving death into eternity

Savage Garden – Affirmation


som vanligt rusar jag på i 180 och ska vara med på allt, vara med alla och delta i allt. nu bromsar jag mig själv och tar en lugn söndagseftermiddag och kväll. några av de andra ska iväg på möte men jag känner att det är att pusha hjärnan och kroppen. jag behöver lära mig att stanna upp och återhämta mig. ändå får jag dåligt samvete

det är en berg- och dalbana av känslor, tankar, hopp och tvivel. jag undrar ibland om det här är rätt ställe för mig. jag har svårt att se hur jag passar in. de flesta här har gjort så mycket ”mer” än vad jag har gjort. det är en känsla av att ta upp en plats för någon som verkligen behöver det och en känsla av att mitt missbruk är ett i-landsproblem jämfört med de andras. men jag tänker att på ett sånt här ställe är det en fördel. jag tog hjälp innan det var allt för sent.

hoppas jag.

min behandling har bara precis börjat. jag har suttit ner med min behandlingsassistent och dragit min historia. så mycket det nu går på en timme. jag fick, som vanligt, beröm för att jag är så öppen och delar med mig. och som vanligt känner jag mig så otroligt fejkad. men den här gången tog det två dagar innan jag själv insåg att det var känslan jag bar omkring på. jag har gjort så här ända sen mamma dog. berättar kliniskt om det jag själv väljer att berätta. och andra tolkar det som att jag är öppen och delar med mig. att jag är stark och modig.

jag är ju inte det, jag väljer bara att prata mycket om saker som inte är så svåra att prat om, det är ju mellanrummen som är det svåra och intressanta. jag hoppas att jag kan hitta till det där, som finns mellan allting jag så frikostigt sprider omkring mig, genom att skriva här. att riva murarna som skyddar det där som faktiskt behöver bearbetas. att hitta kärnan.

samtidigt måste det få ta tid. jag får inte glömma att det inte finns någon qvick fix. men min inre travhäst har inte lärt sig att trava än, den går direkt upp i galopp och rusar fram. och snabbt ska det gå.

så därför tar jag det lugnt i kväll, försöker skritta fram i maklig takt. det är en ovanlig känsla. men en nyttig sådan. jag satte mig själv först.

ångest

Just när jag tror jag har hittat hem
Ska jag packa väskorna igen
Jag vill inte ha någonting för lätt
Måste våga trampa lite snett
Stark och svag och allting däremellan
Aldrig mer, men kanske en gång till
Jag har inget val, jag måste välja
Jag vet vad jag vill, jag vet ingenting

Molly Sandén – Sand

igår hade jag en sån där dag, som känns omöjlig att ta sig genom. olidligt lång, tyst, ensam men med en huvudvärk som stoppade all sorts interaktion. så jag sov, sov och sov lite till.

skjuter allting en bit framför mig

det är dags. snart är det dags. att packa ner det allra viktigaste. samla ihop det jag behöver under tre månader av mitt liv. hur vet jag det? hur ska jag veta vad jag behöver i mitten av september redan nu.

”ta inte med för mycket”

eftersom jag inte vet när jag ”får lov att åka hem” igen (dvs dagspermission) så planerar jag för tre månader. jag förutsätter att jag tar med mig för mycket och för lite. om det är något jag vet så är det just det, det blir fel hur jag än gör. jag kan inte förutse precis allt så som jag så ofta försöker göra. jag kan inte planera i minsta detalj för det är bortom min kontroll.

läskigt, otroligt läskigt.

jag tillåter dem att låsa in mig. frivilligt. ger upp mina rättigheter. låter någon annan bestämma hur mina dagar ska se ut. vad jag får och inte får göra. jag kommer inte ens kunna ta två panodil utan att fråga innan. jag måste ge upp en del av min integritet för att bli hel. för att kanske bli hel.

för att kanske bli hel.

bli jag någonsin hel? kanske har jag varit halv så länge att jag inte kan se helheten. är för dålig på att lägga pussel, allra minst mitt eget. ser inte sammanhangen, ser inte vilken bit som passar var och därför är allt för många pusselbitar på fel plats, jag har tvingat ner dem med våld. med hammaren i högsta hugg har jag sett till att bitarna fått plats trots att de inte satt rätt.

för att jag trodde att det skulle var så. en färdig mall på hur livet ”ska” se ut. och det är vackert, tills det inte är det längre. när det fula bryter sig genom, när bitarna uppenbart inte sitter rätt. när vi upptäcker att livet rämnar så är det oftast för sent. förfallet börjar långt tidigare men vi struntar i de tecken vi ser. jag tryckte undan sådant som skavde, stod ut med sådant som fick det att rasa och riva inuti bröstet. för det är så jag har lärt mig.

nu ska jag lära om. tror jag. jag vet faktiskt inte helt och hållet vad som kommer att ske de närmaste månaderna. i värsta fall står jag på samma punkt som idag. i bästa fall har jag växt, satt bitarna på rätt plats, ser helheten. har rimliga krav på mig själv, vågar säga nej. vågar misslyckas. vågar att tänka på mig själv först och främst. vågar tycka om mig själv.

i bästa fall.