svårt att vara

jag vet inte vad som hände. plötsligt mår jag inte alls bra. kanske var det redovisningen av steg ett som rörde upp mycket inom mig. jag blev besatt av tankar jag inte haft på länge (inte alkohol eller tabletter, andra). plötsligt missade jag grupper för att jag kollade på klockan två minuter för sent. jag sov på eftermiddagen och missade mitt möte i Lomma som jag skulle ha kört till. allt det där gör personalen misstänksam. vilket jag förstår.

men det gör också att jag känner att jag inte får ”misslyckas”. för då misstänker de mig. för det gjorde de och i fredags var jag tvungen att lämna urinprov och de tog en hel drös med drogtester (i vanliga fall tar de två olika multitest men nu var det flera små stickor för sömnmedicin, opiater osv) för att se om jag hade tagit något. det hade jag givetvis inte, alla tester var negativa.

med misslyckas så menar jag att jag inte får vara annorlunda än vad jag brukar. det är förvisso obligatoriskt att vara med på föreläsningar och grupper men det är många som inte är det för att de behöver vila och det är ok. så därför kändes det märkligt att det blev sån uppståndelse när jag behövde göra det. och i min genomförandeplan står det att jag ska öva på att misslyckas… men om det blir konsekvenser som känns obehagliga så är det ju rätt jobbigt att misslyckas. så min lärdom av att ”misslyckas” är att det absolut inte är något jag vill. och att det inte är ok.

efter urinprovet kom min behandlare och pratade med mig, sa att det var för att jag inte var som jag brukade och att de såklart undrade om det var något. hon föreslog att jag kanske inte skulle åka hem i helgen för mitt beteende kunde vara början på ett återfall. och då var det kanske bättre att jag stannade här i helgen. jag tänkte på det under förmiddagen och bestämde mig för att det nog var lika bra att stanna. jag hade ändå inte planerat något jätteviktigt hemma.

personalen här tyckte att jag tog ett klokt beslut och blev jätteglada :-O
kändes mycket märkligt. men antagligen var det helt rätt beslut för i går, fredag, mådde jag inte alls bra. massor av ångest och tankarna bara snurrade. men det känns bättre idag, om än inte helt bra.

idag fick jag dock tänka på annat för vi hade helgaktivitet med ridning på schemat. det var länge sen jag red. men när man rider är det svårt att tänka på något annat, speciellt som jag inte är van. i morgon kommer jag dock inte kunna gå. och nu ikväll är jag väldigt trött, så där skönt trött som man blir när man har tränat. så jag ser fram mot att få gå och lägga mig och sova länge. och i morgon är det en ny dag och jag har fem veckor kvar på det här stället. som det ser ut nu iaf. hoppas jag får lite arbetsuppgifter att göra för nu är jag lite rastlös.

tänker på er ❤

på den sjuttiotredje dagen

timme läggs till timme som blir till dagar som blir till månader. att inte fundera så mycket på det är skönt, det är mer undantag än regel att jag tänker på alkohol. fast vi pratar ju mycket om det, inte alkohol i sig men vad skiten ställt till med på alla de olika sätt som den bara kan. här ser jag tydligt vilken misär som kommer med ett missbruk och hur svårt det är för många att låta bli alkoholen trots att vi är här.

vi har haft ytterligare ett allvarligt återfall i veckan som kunde slutat riktigt illa. dels så drack personen mycket och snabbt, funderade allvarligt på att avsluta det hela och hade en promillehalt på 2,75. det blev en tur till psykakuten sent den kvällen. hon hade även tagit med sig alkohol hit vilket rör upp mycket känslor. som tur var tar jag varken åt mig eller känner av något särskilt när detta händer. det var inte som att det stod vinflaskor i kylen. sen får alla andra gärna var upprörda för alla måste ta ansvar för sitt eget tillfrisknande och för vissa är det verkligen på liv och död. det är det väl för mig också men jag är på en väldigt bra plats nu. en plats där jag trivs , där jag sätter gränser och ser till mig själv i första hand. inget får komma mellan mig och behandlingen. jag vill vara här och nu och jag tycker att jag lyckas med det till 95%. vilket är ett väldigt bra resultat som ni som känner mig kanske förstår. att leva nu. inte i dåtid eller framtid.

jag har tom svårt att lämna in ledighetsansökan inför helgerna. de ska vara inne tisdag morgon och det känns märkligt för hur ska jag veta vad som händer till helgen? förstår ni att det är jag som säger detta? jag förstår det knappt själv. men det är skönt, otroligt skönt.

jag ska hem i morgon och det ska bli skönt, 32 timmar egentid. det enda jag har planerat är en fika med marcus annars är helgen bara min. jag ser fram mot att sitta i soffan, slötitta på tv, ser knappt alls på varken tv eller serier här. sova i min egen säng, bada badkar och ta dagen som den kommer. på söndag avslutar jag med ett NA-möte i Malmö innan jag åker tillbaka.

jag har varit på tre AA/NA-möen i rad nu. i malmö, lomma och höör. det är en fantastisk känsla att gå på dessa möten. det är en stor trygghet att kunna sitta ner och prata om vad som helst och man vet att det stannar där och det är ok att berätta i stort sett vad som helst. det är också en otrolig stöttning för de som är nya, har det svårt eller tagit återfall. det finns inget dömande eller någon som skäller på en. det är bara otroligt mycket kärlek. fint är det.

jag har sex veckor kvar nu. lite mer än halva tiden har gått. det har gått otroligt snabbt och jag gissar mig till att de kommande sex veckorna kommer rusa fram. det är ok, det betyder att dagarna är fulla av mening. jag mår bra, jag känner mig stark, jag har energi, jag är glad. det hade jag aldrig trott för två och en halv månad sen. livet är sannerligen mystiskt på många sätt.

men nu är det dags att natta kudden. ❤

konsekvenser

Oh no, it’s not me
I just forgot to tell you
Didn’t mean, it seems obscene
We just lost track along the wayI’m coming to terms
I’m starting to learn
This ain’t all it’s cracked up to be
Cause I’m using you, you’re using me
It’s never as easy as we believe
Caroline Liar – Coming to terms

dagarna går och jag mår bättre och bättre. har ett lugn inom mig jag inte haft på många år, det är välkommet. för två veckor sen redovisade jag vilka konsekvenser mitt handlande har fått. att se det svart på vitt är lite som att få en käftsmäll men ändå befriande. jag förstår varför jag inte ville leva mer, it makes sense. so here it goes.

det är nio områden och jag har kryssat för de saker som jag uppfattar är konsekvenser för mig.

FAMILJ: svek mot familjen, skilsmässa/separation, isolering, känsloutbrott mot familj, lögner till familj

MENTALT: planerar drickandet/drogandet, nedsatt minnesfunktion, förnekande, tankebesatthet, minimerar drickandet/drogandet, förlorat lusten att lära mig nya saker

RELATIONER/SEXUELLT: har hemligheter, svårt att se skillnad på intimitet och intensitet – sex och kärlek, promiskuös, gjort slut

KÄNSLOR: självömkan, ångest, skam, självförakt, rädslor, olycklig, svårt att lyssna på andra, övergivenhetskänslor, ensamhetskänslor, ånger, hat, skuldkänslor, dåligt självförtroende, dåligt samvete, oro, maktlöshetskänslor

ETISKT/MORALISKT: lögner, bryter värderingar, självmordstankar/försök, gömmer sprit, oärlighet, smygsuper, ansvarslöshet

FYSISKT: återställarbehov, självskadebeteende, minnesluckor, olyckor, försämrad hygien, nedsatt kondition, darrningar och skakningar, sömnrubbningar, svettningar, hjärtklappning, utslag, dåligt närminne, trötthet

ARBETE/STUDIER: blivit avskedad, konflikter med chefen, mycket sjukfrånvaro på arbetet, omotiverad, förlorat förtroendet

EKONOMISKT: bankskulder, privata skulder, ekonomisk oro, kontokortsskulder

SOCIALT: bortvald av gamla vänner, valt bort gamla vänner, svårt att umgås opåverkad, konflikter, skam, dricker/drogar innan sociala sammanhang, tappat gemensamma intressen

ja, ni ser ju själva. det är ett liv i kris. helt ohanterligt och svårt att styra upp själv. vilket gör att jag är otroligt tacksam för alla den hjälp jag får. utan den hade jag definitivt lyckats med mina försök till slut.

jag kan inte göra något ogjort. det enda jag kan göra är att försöka var nykter och drogfri. mer än så ”lovar” jag inte. jag lovar alltså inte att vara det, jag lovar att FÖRSÖKA. för om jag lovar att aldrig mer dricka/ta tabletter så finns det risk att jag sviker igen, allra mest mig själv. och det har jag gjort nog.

det är min tid nu. bara min.