H.O.P.E

h.o.p.e = hold on, pain ends

det var mottot på talardagen i helsingborg. det sammanfaller med mantrat ”kom tillbaka, det fungerar”. eventet var trevligt och jag lyssnade på två olika delningar, dvs människor som delade med sig av sina historier och insikter. de två jag lyssnade på var väldigt roliga och goda talare. men det går inte att komma ifrån att det är lite sektaktigt. när en talare säger något bra så ser man hur alla sitter och nicka med huvudet, ungefär som i en kyrka. inget fel i det men det känns lite kymigt. men vist, det fungerar ju uppenbart för väldigt många. de som delade hade 10 respektive 17 år som tillfrisknade (som det kallas). mannen som hade 17 år sa många bra saker. han delade positivt, något jag inte har varit med om så mycket och som jag kunde ta till mig.

i går var vi på möte i höör och det var ett sånt där möte där alla får/ska säga något. först lästes 8:e steget upp:

Vi gjorde en förteckning över alla personer vi hade skadat och blev villiga att gottgöra dem alla.

i vanliga fall reflekterar man över det som mötet handlar om. jag funderade lite och insåg att jag som tur var inte har skadat så himla många. det kunde absolut ha varit värre. och det tyckte jag var positivt, att jag tagit hjälp så pass tidigt att jag inte haft möjlighet att skada genom våld, stöld eller liknande. vilket många missbrukare har. men jag tänkte att det kan jag ju inte säga, på möten pratar man oftast i gnällande ordalag. men killen på talardagen sa att han alltid var positiv och att det hjälpte honom. det tyckte jag var klokt, jag är hellre glad än deprimerad, det har jag varit nog. nu vill jag ha energi, positiva vibbar och glädje.

annars är här bra. jag har varit lite rastlös och jag börjar känna att det är lite jobbigt med alla regler etc. så jag ska be att få dagspermission nästa lördag för att åka hem till lägenheten, ligga lite i min säng, hämta kläder och hitta-på-ljus. få lite ensamtid och ta första steget mot utslussningen. jag saknar min lägenhet och jag saknar absolut min säng. och jag saknar att köra bil! så jag hoppas jag får det. jag sköter mig väldigt bra här och gör allt man ska, deltar i alla grupper, åker med på möten och plöjer litteratur. sådant belönas så jag hoppas verkligen att de godkänner min ledighet.

men nu är det dags för nattmedicinen, något avsnitt på netflix och sen sova.

nattis ❤