på botten


jag missa telefon-tiden hos kronofogden igen
men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
vilket ämne det jag har en brist av
varför går jag alltid över gränsen
min hjärna den står där brevid när det händer
jag måste ringa runt och be om förlåt
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går
tacka fan för mina polare har tålamod med mig
hade jag vart dom hade jag knappt tåla att se mig
min kyl den är tom, mina pengar är slut
alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar

Timbuktu – The botten is nådd


det börjar rasa allt mer nu, livet. ett problem leder till ett annat och det hela blir en kedja av problem jag inte klarar mig ur. just nu är ekonomin det som tär hårdast på mig. eftersom jag blev uppsagd från mitt jobb får jag ”bara” ca 11600 kr ut per månad från försäkringskassan. det kan man ju klara sig på. om man inte har hyra, CSN, kallhyra, bredband, lån, försäkringar, sjukhusräkningar, mediciner, diesel att betala. kanske kan jag täcka de kostnaderna hjälpligt med pengarna jag får men då blir det inte en endaste krona över till mat, hygien osv. inte en endaste krona.

det går ju inte. jag får inte ihop det hur jag än försöker. och ja, jag har satt mig själv i den här sitsen. jag är inte ute efter sympatier, det är mitt fel från början till slut. men det hjälper inte just nu att veta att det är mitt eget fel.

jag vrider och vänder på problemet och vet att det inte går att stoppa huvudet i sanden. då går räkningarna till inkasso, vilket bara ger en ökad summa att betala. och efter det kommer de lämnas till kronofogden och det är mer eller mindre en katastrof. då har jag verkligen satt mig rejält i skiten.

så jag ringer runt och ser vad jag kan skjuta upp, vilka som kan ge mig en betalningsfri månad (skjuter problemet framför mig), om det går att göra en avbetalningsplan. men det hjälper inte, jag får det ändå inte att gå ihop.

det enda som ger mig hopp är att jag slipper vara sjukskriven efter den här perioden vilket då gör mig tillgänglig för arbetsmarknaden och då kickar min a-kassa in och bör ge det dubbla ut per månad (har varit medlem i unionen och a-kassan sen mina universitetsstudier) fram tills dess att jag får ett nytt jobb. då har jag en chans att komma igen, att beta av räkningar och börja spara lite per månad så att jag inte hamnar i den här situationen igen.

dock måste jag ju bli frisk för att slippa vara sjukskriven.

men fram tills dess sitter jag i en rävsax, en som jag satt ut själv. och det gör inte att jag mår bättre. moment 22 all over igen. och ångesten samlas i bröstet och andningen ligger högt upp och når aldrig magen. och det enda jag vill är att döva ångesten med tabletter eller alkohol, eftersom det är det enda sätt jag vet hur man får bort det som får hjärtat att göra ont, får andningen att bli normal, får tankarna att tryckas undan och kroppen att bli lugn. men jag kan inte och får inte använda mig av de metoderna längre, det är ju det som satt mig i den situationen jag är i nu.

så nu måste jag stå ut med ångesten som bara ökar och ökar med problemen som hopar sig. det är en omöjlig ekvation.