känslor

jag skrev ett långt inlägg häromdagen, som försvann i cyberrymden. jag har haft två redovisningar den här veckan varav en var djupgående. och som vanligt får jag höra att jag är avstängd, att jag inte är i kontakt med mina känslor. De vill att jag ska bli berörd, känna sorg, vara ledsen. men jag är inte det. jag ser på det hela väldigt nyktert.

uppgiften handlade om konsekvenser. och jag har många konsekvenser. det var väldigt nyttigt att skriva ner dem alla, att se helheten. annars hänger jag upp mig på det ena eller andra, nu fick jag se vad mitt självmedicinerande och min sjukdom faktiskt gjort med mitt liv. och det kanske är sorgligt. men främst är det befriande att skriva ner det. och jag är inte ledsen, jag är väldigt glad att jag är uppe ur mörkret, om än tillfälligt. för vad har jag att vara ledsen över? att jag inte vaknar sjukt trött på morgonen? att jag inte konstant ifrågasätter mig själv? att jag inte lever i det djupaste av mörker?

jag slipper ångest, jag slipper ljuga, jag slipper sova dåligt, jag slipper vilja ta livet av mig. så vad har jag att vara ledsen över? Jag är glad att jag fått en chans att reda rätt på mitt liv. och jag har gråtit, gud va jag har gråtit. men jag är inte ledsen att mitt liv gått från mörkt till ljust. jag vill hålla mig kvar där och med ärliga ögon titta på det som varit men inte grotta ner mig och älta och tycka synd om mig själv. det hjälper inte mig. vad som hjälper mig är att jag varje dag får jobba med mig själv, att min puls är lugn och jämn, att jag får sova gott, att jag får skratta. att jag får känna mig som en del i ett sammanhang. det hjälper mig.

så jag vet inte. jag tycker inte att jag behöver vara ledsen. jag behöver vara glad för det var länge sen jag var det. på riktigt. det var länge sen jag gick en hel dag utan att känna ångest. det var länge sen jag sov hela nätter och vaknade utvilad tidigt på morgonen. så nu när jag gör det har jag kraft, ork och energi att ta itu med livet på ett helt annat sätt. för mig är det tillfrisknande.

nåväl.

jag är på min första helgpermis. första övernattningen hemma och jag sov som en bebis i min älskade säng. jag umgicks med två olika vänner och det var fint. jag har legat i min soffa och tittat på netflix, suttit på min övervuxna uteplats och druckit kaffe. också väldigt fint. och innan jag åker tillbaka ikväll ska jag på NA-möte i malmö. det blir en bra avslutning på veckan. igår hade jag dessutom 60 dagar. två månader utan en endaste liten droppe alkohol. det tror jag inte att jag har haft sen mamma dog för 19 år sen. bara en sån sak.

så jag är glad. jag är trygg. jag känner mig lugn. och jag känner mig tacksam. och lite sugen på livet. det är fint det. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s