när det aldrig tar slut




jag är trött. så trött. det har varit turbulent här i flera dagar. kanske är det en del av att leva med en mängd andra beroendemänniskor. för om en av oss kan ställa till kaos med våra liv så kan 17 beroendepersoner verkligen ställa till det. och just nu är det något nytt varje dag. jag håller mig utanför. såklart. jag kan hålla isär person och sak och blandar mig inte i.

i lördags efter min dagspermission kom jag tillbaka till det som skulle bli en vattendelare här. för att koka ner det så hade en person (X) sagt saker till personalen om en annan person (Y) som kanske inte var så bra. jag försökte få henne till att be om ursäkt till (Y) men det kom aldrig någon ursäkt trots upprepade tillfällen. under söndagen eskalerade skitsnacket, vilket är lätt hänt eftersom vi har en del dötid och det aldrig kom någon ursäkt. på kvällen tog det hus i helvete i bilen på väg hem från NA-mötet. det skreks och gapades och stämningen var allt annat än bra. nu blandade person tre (Z) sig i också. detta ledde till att X började gråta. ord som golare, fitta, idiot etc florerade friskt.

jag försökte återigen säga till X att hon kanske borde be Y om ursäkt men icke. istället pratade hon med personalen igen, vilket Y och Z såg. vilket naturligtvis spädde på snacket. det här pågick någon timme men till sist fick en i personalen nog och kom ut där vi (jag var dock i köket) satt och skrek och var skitarg. sen tog hon in en och en och pratade med dem. jag gick upp på mitt rum. ytterligare en timme förflöt när det helt plötsligt slängdes i dörrar, möbler flög och folk skrek på varandra. helt galet. vi var några som gick ut och gick med Y och Z för att lugna ner dem. sen tog jag natt.

dagen efter trodde vi att vi alla skulle sitta tillsammans och prata ut. då hade vi kunnat lösa det hela. jag är dessutom helt övertygad om att om X hade bett Y och ursäkt redan på söndagen hade det kunnat hejdas redan då. men så blev inte fallet. istället fick Y och Z sitta i samtal med behandlarna och fick inte var med under våra grupptimmar. Y hade redan sagt att hon inte ville vara kvar men på måndag eftermiddag fick både Y och Z veta att de skulle bli utskrivna. behandlarna ansåg att de inte kunde hjälpa dem vid den här tidpunkten. till saken hör att flera personer pratat med personalen om att de kände sig otrygga, att Y och Z sa ditten och datten.

sen gick det snabbt. inom en halvtimme hade de båda packat ihop sina rum och blev sedan körda till malmö. väldigt tråkigt. en av dem är en som jag kommit väldigt nära och det var ledsamt att hon fick lämna. men vi alla trodde att det nu skulle bli lugnt iaf. men icke. på kvällen rök två andra personer ihop, ang det som hänt. ingen ro och inget lugn. de har dock försoningskramats även om de nog aldrig kommer tycka om varandra.

sen la sig lugnet. vi är bara elva kvar här nu. det märks väldigt tydligt, det är tomt och lite tråkigare. men säg det lugn som varar. idag kom den tjej som blivit körd till medicinen tillbaka. det är samma person som tagit hit narkotikaklassade tabletter och som tagit dem här under en lång tid. det känns otryggt.

jag har nog berättat om hussystemet här men jag drar det en gång till. först hamnar man i primären. där bor man några veckor eller längre tid. när de anser att man är självgående, deltar, inte har behov av personal dygnet runt får man flytta ner till ett annat hus. om man bor i det andra huset och missköter sig så får man flytta tillbaka till primären. och det fick den här tjejen göra idag. men som tur var flyttade jag ut ur primären just idag och ner till det andra huset. det är där jag sitter och skriver detta nu. här finns det tre avdelningar som är som tre större lägenheter. i min vinge är det fem rum, kök, vardagsrum, hall och uteplats. här har vi mer eller mindre egna toaletter och duschar och slipper kolloduscharna som finns i primären. otroligt skönt. dock är det inte speciellt hög standard.

och nu är jag trött. jag redovisade mina konsekvenser för gruppen idag, det tog en och en halv timme. båda mina behandlare kommenterade att jag är avstängd, de vill att jag ska vara sorgsen och gråta men jag är inte sorgsen. för mig var det nyttigt att lista alla konsekvenser för det får mig att förstå hur jag hamnade så djupt att jag inte ville leva mer. nu har jag det svart på vitt, kan lägga det bakom mig och försöka börja om. jag är väldigt skärpt gällande vad jag gått genom, vad jag orsakat och vilka konsekvenser det till slut gav mig. jag behöver inte sitta och gråta över det faktum att jag inte ville leva, eller att mitt äktenskap tog slut. jag har gråtit över det flera gånger innan. till slut är det inte så farligt att ta på de sakerna längre.

men kanske är det ett problem, vad vet jag. men nu ska jag inte tråka ut er längre. det är fint att ni läser och jag saknar er.







Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s